thatssogoingintomy

läget just nu.
är i alingsås utanför göteborg, hemma hos min framor sitter i hennes vardagsrum vid matbordet och kollar på när farmor och farfar kollar på tv och min syster som sitter vid datan framför tv och nej min farmor och farfar är inte ilag han hälsar på så här över jul.
min bror och far är hos hans syster och kollar på hockey och det va nuläget typ.
jag mår bra även fast jag inte har haft nån jul känsla alls har det vart en trevlig jul och jag fick mkt mer än jag förväntat mig men den största jul klappen va nog att gå och handla kläder i dag med brodern det awsome hela vägen.
och ja vet att det va jätte längesen jag blogga och det är nog ingen som orkar läsa  känns det som men jag håller god ton lr nåt sånt. det som om tiden inte har nån vikt så man kan göra lite som man vill och det är jäääätte skönt.
och nu ska jag bara komma på nåt mer nerrå jag har massor av sakrt jag kan skriva men dt orkar man ju inte.
jag iaf börja med årets jul berättelse som hände mig på jul afton? tror jag lr dan innan, det va på jul afton.
jag och och victor (min bror) gick in till stan och väl där upptäcker jag att jag tappat en fem hundring (typiskt mig tycker vissa, mig inkluderad) så jag bestämmer mig för att springa tillbaka och leta efter den.
så jag börjar springa och jag springer om folk till höger och vänster och tänker att det är kört; nån måste ha hittat den och tagit den tänker jag.
till slut koommer jag upp jämn sides med en joggare och följade konversation äger rum.

joggar'n: vilka snabba skor du har
jag: eh ja tack jag har brottom för jag har tappat pengar
joggar'n: jaha hur mycket då?
jag: en femhundring.
joggar'n: jaha säger han varpå han drar fram en femhundring hur ärmen på tröjan då är det här din

och jag tackade och kramade om honom och önskade honom en god jul, han sa att han tänkte lämna in den till polisen.
fantastikst att det finns såna människor idag jag hade aldrig ens tänkt på det, men det känns som om jag blev inspirerad till att bli en bättre människa, alla borde va så punkt
ursäkta pausen va tvungen att ta mig en bensträckare(HA HA).

det är mycket nu det finns mycket att gnälla på men jag hoppar över det, inte ens jag orkar med mig på den biten.

louise är hemsökt och där händer det en massa spännade saker som leder till att jag ligger vaken länge men jag orkar inte gå in på den biten.

nu tänkte jag fatkiskt avrunda med en kanske två små texter det senaste jag har knåpat ihop (sort of)


Huvudet, ansiktet får andra, underliga former.
jag vilar det i mina händer. hade jag tittat till höger
hade jag sett början på forsättningen.
men mina tankar fly till slutet och hoppa över
händelseförloppet. allt är som det alltid har varit.
det är bara scenografin som växt, förändrats blommat ut och vissnat.
jag sitter på min brant och leker med en imaginär undergång, trots det
trots allt så är jag små kär...              i livet.


slut


Jag känner mig tragisk, själv på kvällar
utan sagda ord. jag känner mig tragisk.
ligger på platta stenar och försöker dra mig upp och bort från
allén av ryggar och skuggors ekon.
förlåt mig för att jag inte blev det jag kunde blivit
för att jag inte blev den jag borde blivit
det finns tid kvar, jag måste bli
den som överlever
men jag vill bli den som lever.



det va dom gillar den översta jätte mkt utom slutet även om det är sant så känns det slutet inte bra.
den nedre är också bra men det känns som om det blir lite pushat från time to time.
men jag hoppas att ni tycker om dom i så fall får ni mer en gärna kommentera, det är bra att jag låter as gammal nu orkar jag inte sitta här mer.

overandout